Idag fick Darlingen beställa nytt kreditkort för det gamla har börjat bli så slitet att det strejkar då och då. Förmodligen har vi handlat lite väl mycket på sistone...

Dagen inleddes med en misslyckad promenad till BVC. Där fick vi gå ifrån med oförättat ärende. När man kommer till ett ställe för första gången är alla ens sinnen inställda på att registrera och känna in. Sinnena blev inte nöjda på lokala BVC:n. Det var mörkt, tillstängt och det syntes inte en människa i korridorerna. Bara några mammor med bebisar som väntade på att få komma in bakom en av de stängda dörrarna. Vi kände oss verkligen som ufon på besök på en främmande planet. Men skam den som ger sig. Vi travade in på den närbelägna vårdcentralen. Där fanns åtminstone en reception. Förvisso inte heller så välkomnande men dock en reception. Med två arbetande kvinnor. Svala leenden och en känsla över att man skulle få elektriska stötar om man gick över tröskeln, men rätt ok ändå. Vi stannade för säkerhets skull kvar i dörröppningen. Vi kom i alla fall därifrån med fyra telefonnummer till människor som befann sig bakom stängda dörrar på BVC. Inte världsbästa första intrycket.

Har också köpt de sista kläderna till Knodden. För nu i alla fall. Aldrig trodde jag väl att jag skulle behöva kompletteringsköpa kalsonger och strumpor men det var exakt det som skedde. Jag brottas ständigt med bambikänslan. Vanliga kallingar eller boxer? Långa eller korta? Blöjanpassade eller inte? Men om man har blöja har man väl inte kallingar? Strumporna är också en hangup. Förutom den ständiga frågan om storlek så har jag hakat upp mig på om alla strumpor ska vara antislippade eller det är knöligt i skorna om man ska promenad. Det kanske känns obehagligt? Eller kanske blir det svårt att få på skorna för att antislip skapar motstånd när det inte borde vara det. Som tur var så hittade vi en helt vanlig t-shirt som vi röck till oss på vägen ut så då kändes det lite mer normalt. T-shirtar och byxor är jag bra på. Sämre på kallingar och strumpor.

Sedan vimsade vi omkring lite på Orten. Köpte moccasiner - ännu en gång en chansning på storlek, åt lunch på nåt ställe och kände oss så strykta av lunchen att vi bestämde oss för att åka till IKEA. Det är alltid en chansning. Antalet gången vi lämnat IKEA innan vi kommit in i butiken på allvar är oräknerliga. Vi blir som isstadiga ponny-hästar som INTE vill hoppa. Denna gången gick det bra. Vi lunkade omkring i måndagstomma varuhuset och kände obetvinglig lust att släpa hem chokladpåskägg, Frödinge prinsessbakelser i fyrpack, 2 flaskor äpplemust. Men vi släpade också hem ett stort antal pallar och stolar. Två pallar till badrum för liten Knodd som ska nå upp till vasken. En pall till köket med trappsteg för liten gosse som vill vattenslabba och hänga med vad som händer i köket. Ja, en pall är faktiskt väldigt användbart. Dessutom köpte vi en barnstol så att Knodden når upp till matbordet. Och på vägen ut sträckte vi ut en hand och lyckades fånga en kabinväska med tillhörande datorportfölj.

Glada i hågen återvände vi till hemmet. Darlingen var mycket förnöjsam i bilen och sa "Nu kan vi ju stryka jättemånga saker från listan". Där hade han fel. Kabinväskan var struken för jag hade tänkt ut att vi nog kan köpa billig sådan i Taiwan innan vi åker hem. Dessutom hade jag inte skrivit upp att vi behövde köpa tre pallar, chokladpåskägg, prinsessbakelser eller äpplemust. Man kan ju inte skriva upp sådant man inte vet att man behöver. Darlingen säger att vi ska skriva upp sakerna i efterhand och stryka direkt. Det tycker jag låter konstigt så jag gör inte som han säger. Alltså har vi inte en fullständig lista på viktiga saker man ska göra innan man adopterar liten Knodd från Taiwan.  

Sedan monterade Darlingen barnstol och jag ägnade mig åt att sova. I två timmar. Det var dumt. Jag måste ju börja träna på att vara trött utan att få sova.

Förresten har vi också köpt blöjor. Det fanns på listan. Numera struket.