Alla inlägg under mars 2010

Av Pipe Line - 20 mars 2010 22:57

För första gången sedan föräldrautbildningen har vi vidareutbildat oss som adoptivbarnsfamilj. Dagen i Helsingborg var givande på många sätt och nu vet vi att vi bör kontakta BVC i veckan för att "förvarna" om att vi är på gång hem med liten Knodd. I BVC:s handbok finns ett basprogram och checklista för hur de ska hantera adopterade barn och vi hoppas att vår lokala BVC har den kunskapen. Har de inte det så hinner de läsa på tills vi kommer hem om vi föraviserar vår ankomst. Bland annat ingår deti basprogrammet för adoptivfamiljer  - även de som adopterar äldre barn - under det första halvåret ska ha lika tajt uppföljning som man har med nyfödda barn. Ungefär. Vi vet också att vi bör bli remitterade för en hörselundersökning eftersom det ofta glöms bort då biologiska barn hörselkontrolleras av bara farten när de ändå föds. Faktiskt redan på BB. Det är t ex inte ovanligt att barn som har språkproblem har hörselproblem som tar ett tag att upptäcka. Vi ska också efterfråga om det finns underlag för en föräldragrupp för adoptivföräldrar som vi skulle kunna delta i. Brabra.


En logoped pratade om adopterade barns språk och om med användbara tips. Mycket går förmodligen av sig själv men det är ändå bra att få veta vad vi ska fokusera på och hur vi kan stimulera Knoddens språk. Eftersom vi redan vet att han satts i talträning så ska vi också försöka ta reda på bakgrunden till detta. Vi har också fått tips om att komplettera och förstärka vårt språk med tecken, tala om orden i ett sammanhang, svara för Knoddens räkning även om han själv ännu inte utvecklat sitt eget språk, satsa på att lära barnet uttrycka känslor i ord (ledsen, arg, glad) så man inte bara koncentrerar sig på tingord. Vi räknar nog kallt med att språket kommer bli en utmaning eftersom vi - i varje growth report - fått läsa om att Knodden är väldigt ointresserad av att lära sig prata. Han blir rentav irriterad när han blir pressad vilket fostermamman tagit upp ett flertal tillfällen.


Det var två familjer från Taiwanlistan på föreläsningen + en kvinna (mannen var nog hemma med barnen) som adopterat syskon från Taiwan för drygt ett år sedan. Det verkar som om vi är ett litet Skånegäng i olika stadier av adoptionsprocessen. Dagens riktiga höjdpunkt var att få premiärträffa Ulvöfamiljen som väntar på sina pojkar - två riktiga sötnosar som ser ut att kunna åstadkomma en smärre Taiwantornado när de drabbar sina föräldrar ;-). Vi gick ut och åt på thailändsk restaurang med god takhöjd och oerhört god mat. Ska man adoptera från Asien ska man givetvis äta mat från Asien. Och Thailand är ganska likt Taiwan. Om man slarvar lite med uttalet... Det är väldigt skönt att träffa en familj som man kan dela upplevelser med och utbyta erfarenheter med. Man inser hur svältfödd man är på den typen av kontakter i vardagen där i princip alla har biologiska barn. Man behöver inte förklara eller hamnar i diskussioner om skillnaden mellan adoptiv- och biologiska barn. Det är liksom redan klart så man kan koncentrera sig på det väsentliga. Och lite annat som inte alls har med adoptionen att göra. Två sköna människor med härlig humor och med fötterna stadigt i marken. Tror och hoppas att vi snart får anledning att visa Ulvömannen att Malmö är mer än Zlatans hus, bron och Svågertorp.


Darlingen, som lagt sin språkkurs i kinesiska på is ett tag, har nu åter blivit inspirerad att lära sig ett och annat. Han ligger just nu i sängen och mässar. Jag har sagt att han inte behöver lära sig säga "kissa" för det lär man sig ändå förr eller senare. Sa logopeden. Ibland är det bra att få perspektiv i tillvaron.  

Av Pipe Line - 19 mars 2010 19:11

Nu har jag jobbat min sista dag på 1,5 år. Det är mäktigt och obegripligt. Och ändå självklart. Nu har vi en vecka att ägna åt förberedelser och det är otroligt skönt att kunna släppa allt annat och fokusera.


Imorgon åker vi till Helsingborg för att gå på adoptionsdag som handlar om språkutveckling och hur BVC hanterar adoptivbarn. Det ska bli väldigt intressant. Dessutom ska vi få träffa en annan familj som också ska adoptera från Taiwan, två små pojkar. Det ska bli så kul!


Vi firar den stora dagen med köpemat och finfina vinet. Dagen till ära gick Darlingen ner till vinkällaren och fiskade fram ett höjdarvin han fick när han doktorerade. Det var faktiskt ingen höjdare så vi fick ta fram en annan dyrgrip. Det var bättre. Nu väntar oxfilé, potatisterrin och tryffelgräddsås. Mmmmm.


Livet känns perfekt. Vi har allt roligt framför oss och kan knappt bärga oss att få börja vårt liv tillsammans med Knodden.

Av Pipe Line - 18 mars 2010 17:08

Jag försöker verkligen. Ta det lugnt och bara vara. Att inte stressa upp mig och göra allt så krångligt. Det går hyfsat bra men jag faller igenom ibland. Framförallt verkar stressen pysa ut någon annanstans. Typ i mitt huvud.


Idag vaknade jag IGEN med bankande huvud - både migrän och spänningshuvudvärk. Med en liten knorr i form av illamående. Eller... liten var ett understatement. Det var en stor knorr som dessutom eskalerade fram till kl 14. Då utförde jag en storstilad final (som jag gärna hade varit utan) och därefter har jag mått ok. 


Jag blir stressad över att må dåligt. Det funkar ju inte att gå omkring på detta sättet fram till 6 april. Min förhoppning är att jag klarar av att sortera begreppen lättare när jag slutat jobba. Imorgon. Jag längtar förfärligt till imorgon eftermiddag då det blir en sak mindre att hålla reda på.


Kanske är det faktumet att jag ska sluta på jobbet som är jobbigt. Jag har jobbat sedan jag var 18 år. Med avbrott för studier. Min vardag innehåller jobbet. Nu ska det inte göra det längre. Jag vet inte riktigt vad det ska innehålla istället mer än att Knodden är inblandad, typ insyltad :-). I övrigt är det ett stort svart hål. Förmodligen hasar jag mig in i det där hålet med spänningshuvudvärk och migrän och kommer ut på andra sidan som en ny människa. Med Knodd i släptåg.


Är det nu livet börjar på allvar?






Av Pipe Line - 13 mars 2010 15:12

Vagn inköpt. Blev en grön Brio Spin. Plättlätt att vända med. Enda nackdelen var att sittdelen är vänd framåt men det fanns faktiskt inte så mycket att välja på. Vi tittade på en annan vagn där styret var vändbart men då blev vagnen mycket klumpigare. Så vi valde smidighet framför vändbarhet i sittdelen. Vi får säkerställa anknytningen med hjälp av bärselen och köra vagn när vi inte orkar bära längre.


Vi också köpt två par badbyxor för poolbad, armringar till badet, två flaskor, en keps, plasttallrik och plastbestick för resan, filt, lottospel med allehanda bilder, nåt slags bricka man kan göra mönster med när man sitter på planet och ska försöka sysselsätta en liten. Vad mer? Hm... munspel.


Nu måste vi nog vila lite. Jag har lyckats bita topparna av huvudvärken men den finns där ändå. Sänker mig totalt. Ikväll ska vi till goda vänner och se Melodifestivalen. Är väl inte så värst intresserad av tävlingen förutom att Dolph ska vara med igen. Men det ska bli himla trevligt att träffa vännerna en sista gång utan Knodd.

Av Pipe Line - 13 mars 2010 10:34

Har svår spänningshuvudvärk. Och migrän. Undrar just vad det beror på...


Idag ska vi försöka köpa vagn.

Av Pipe Line - 12 mars 2010 21:48

Det känns bättre nu. Det verkar som om det behövdes en veckas anpassning till resebeskedet.


På jobbet har jag så smått börjat inse att jag inte kommer hinna med. Det är lättare då. För då kan man på allvar börja stryka saker.


Hemmavid skriver jag en förfärlig massa listor i hopp om att strukturera livet. Går sådär. Darlingen ägnar sig åt andra sysslor. Typ sova. Han hanterar stress på det sättet. Men när jag påtalar det blir han sur och säger att han går upp himla mycket tidigare än vad jag gör. Gör han inte. Han går upp 43 minuter före mig men jag går å andra sidan och lägger mig 44 minuter senare än honom. Alltså vinner med en minut. En väldigt viktig minut.


Annars dricker vi vin och försöker ha en helt vanlig fredagkväll.



Av Pipe Line - 11 mars 2010 19:41

Man tror att man är förberedd. På att man pallar. På att man är skärpt och har kontroll. Och så upptäcker man att man faktiskt inte är något av det man tror. Det har varit en skakig vecka.


För att ta det från början så gick skypningen av stapeln 5 mars. Vi var redo för att se vår lille Knodd live. Så plötsligt ringde datorn och han satt där. Med kepsen kepsen på huvudet och med allvarlig min. Han tittade rakt in i kameran en stund. Tittade sedan på kvinnan från barnhemmet som om han ville säga: "Vad är det här för konstigheter?". Sedan log han lite trevande. Isen var bruten. 


Ganska meddetsamma fick vi reda på att Knodden skulle få det paketet som vi skickade till honom sist. Med en flygande fläng slets paketet med Duplo-ambulansen upp. Knodden blev kär i ambulansen direkt. Han pillade, tryckte, rullade, pillade lite igen och var helt uppslukad. För att konkurrera om uppmärksamheten fick vi ta fram våra racerbilar och köra omkring med dem. Det var lyckosamt - Knodden log stort och så körde vi alla tre med varsin bil och kände oss lyckliga. Han lärde sig snabbt och körde lika snabbt. Då och då körde vi alla bilarna mot varandra och då skrattade vi alla. I övrigt var våra förberedelser hyfsat förgäves. Hade vi vetat vad vi vet nu hade det räckt med racer-bilarna.  Briojärnvägen tittade han en liten stund på men när tåget kört ett varv tappade han intresset och återgick till ambulansen. Ballongblåsande och fnulande för att få till en ballonghund rönte inte heller så stort intresse. Trots att jag voffade på ett mycket autentiskt sätt. I alla fall enligt mitt eget förmenande.


Efter 44 minuter tog det slut. Då var lille Knodden trött och gnuggade ögonen. Men han vinkade hej då och hojtade något vi inte förstod. Hans tålamod var förmodligen slut och dessutom tog de ambulansen ifrån honom. Kass.


När vi knäppte av datorn var vi ganska omtumlade. Ingen av oss sa så mycket. Darlingen for till jobbet och jag tog mig an resebokning. Det var inte det lättaste... Det var först idag som vi kom i mål med resebokningen. Allt har blivit mycket dyrare än vi tänkt oss. Det har varit väldigt svårt att hitta flygstolar till rimliga priser och utan alltför många mellanlandningar. Till slut föll vi till föga och tog den rutt som gick snabbast men som kostade 10 000 kronor mer. Men vi sparar ett dygns flygtid och att tvingas till mellanlandning i Amsterdam på 5-6 timmar. Hotell har också varit lite struligt. Det blir Howard Plaza i Taipei och Farglory Hotell i Hualien. Väldigt fina hotell som kostade lite mer än vi tänkt oss. Men det får vara värt det också. Detta är vårt livs viktigaste resa och vi vill kunna bo bra och bekvämt utan att behöva fundera på något.


Det är rörigt på jobbet. Alla vill prata och veta mer. Gårdagen gick åt till att ta emot kramar, blommor och berätta om och om igen hur det känns. Förutom alla gratulationer är det ingen lek att försöka avsluta både projektet med all den rapportering som krävs och andra gamla surdegar som jag haft liggande. Jag kan inte riktigt fatta att - när jag lämnar jobbet nästa fredag - kommer jag inte jobba på 1,5 år. Ofattbart. Jag vet knappt hur jag ska göra för att stänga ner mitt jobb. Hemma planeras det för fullt. Kontakt med Försäkringskassan, kopia av medgivande, beställning av blanketter för tillfällig föräldrapeng, anmälan föräldraledighet, inköp av nappar, funderingar på pottor, koll på sittvagn, beställning av kläder på nätet, funderingar på vilka medicinsaker man behöver ta med sig, bokning av BVC och adoptivbarnsundersökning, förberedelser av födelsedagar och middag som vi är bortbjudna till i helgen. Vi har blivit besvikna på Farmors reaktion på resebeskedet och jag fick ta hand om en väninnas sammanbrott igår för att jag bortprioriterade att träffa henne mitt i den här röran och för att jag förvarnade om att vi inte kommer delta på hennes bröllop några veckor efter vår hemkomst. Jag orkar inte riktigt med sånt. Jag orkar inte riktigt vara stark för andra just nu. Jag har inte orken att förlåta och släta över. Mina känslor bubblar under ytan, jag har resfeber, är jobbstressad och känner mig allmänt osäker inför den stora förändringen vi står inför.


Vissa stunder är jag rentav lite rädd.


Förberedelserna för Knoddens och vår första träff tillsammans har ändrats. Man har tagit hänsyn till Knoddens personlighet och kommit fram till att han inte skulle må bra av två separata tillfällen då han träffar oss. Istället har man arrangerat så att vi gör allt samma dag - den 6:e april. Vi är glada att man tänker så mycket på Knodden i den här röran. Att han ska utsättas för så lite stress som möjligt. Både jag och Darlingen blev tårögda när vi läste förberedelserna. Speciellt avsnitten där Knodden ska överlämna sina adoptionspapper till oss och en stund senare; sina ägodelar. Vilken resan han har framför sig. Det gör oss ont att behöva rycka upp honom från allt han känner till. Ändå är det oundvikligt. Måtte han klara av det. Måtte vi klara av det. Måtte vår första lunch tillsammans - på McDonalds i Taipei - bli lyckosam. Och måtte vår första stund i parken bredvid gå bra.





Av Pipe Line - 4 mars 2010 15:27

Idag kom det hett efterlängade resebeskedet! Vi träffar Knodden första gången den 5 april. Den 6 april kl 14.00 blir han vår på allvar om man bortser från den lilla detaljen att det är en svag adoption. 


Känns som att dricka solsken. Man blir alldeles varm överallt.


Återkommer.

Skapa flashcards