Vi har varit hemma med Knodden i en vecka nu. Det går framåt med i princip allting. Vi förundras varje dag över vilken tur vi haft för att ha matchats med just Knodden. Just nu ligger han och sover en våning upp. Han har sovit i våra sängar sedan vi kom hem och det har egentligen inte funkat för någon av oss. Både han och vi har sovit ganska dåligt. Då kom vi på att vi - av några goda vänner - fått en spjälsäng som stod omonterad i källaren. Vi monterade den igår så det har stått till sig i ett dygn. Efter kvällsbadet idag testade jag honom och visade sängen. När han fick syn på den hojtade han ett glatt "bebi" och ville provligga redan innan det var läggdags. När det var dags att lägga sig (han har alldeles för sena vanor och går inte och lägger sig förrän kl 21) fick han välja mellan vår säng och spjälsängen - han valde spjälsängen och såg mycket glad och nöjd ut. Man kunde inte missta sig på att han var nöjd med arrangemanget. Så var det med den samsovningen...  

Han äter som en liten ponny. Helst kött. Så man kanske får säga att han liknar en lejonunge istället. När han blir missnöjd eller om någon kliver för nära låter han som en lejonunge så det är faktiskt passande.

Idag har vi varit på sjukhuset för att ta prover för MRSA. Det gick bra även om provet mellan benen inte uppskattades. Knodden grät högt men lät oss hantera honom. Det gör ont i hela mamma-kroppen att se hur han står alldeles stilla och gråter på ett sätt som skär genom kropp och själ. På något sätt känns det så uppgivet. Som om den lilla kroppen säger "Gör som ni vill för jag har ändå ingen chans mot er". Bäst är det att kunna trösta efteråt.

Efter provtagningen åkte vi till mina föräldrar så att de skulle få träffa Knodden. Det var tänkt att vi skulle stanna fram till lunch men vi kom inte hem förrän kl 18. Vi hann även med att träffa mellersta Rosenflickan. Mitt på dagen fick Darlingen, jag och Knodden sova middag i mitt gamla flickrum. Vi sover som sagt inte så bra på nätterna. Dessutom blev jag sjuk igår - förkyld. Tror att Darlingen också håller på att däcka. Knodden vet vi inte riktigt ännu.

Anknytningen går framåt. Vi har fått mycket större utrymme att hantera Knodden och mys tillsammans. Ikväll satt Knodden i mitt knä och lät Darlingen massera fötterna med kräm. Det var toppen. Vi vet inte hur mycket fysisk beröring Knodden är van vid sedan tidigare men vi har på egen hand upptäckt att han älskar det. Klia ryggen, smeka nacken, fingerkela och massera fötter - ja, allt är toppen. Lejonungesrytningarna som hördes ofta i början när vi kom för nära Knodden blir alltmer tama. Liksom smällarna han delar ut. I början slogs Knodden, helst med mamma. Det är nog det vi fått jobba allra mest med, dvs. att inte slåss.

Enda problemet vi har just nu är att få tiden att räcka till. Och att vi har ont i halsen. Jag blir ju som värsta man när jag är förkyld. Darlingen blir som män är mest när han är förkyld. Det är en jättedålig kombo.