Min aktivitet på bloggen lämnar en del övrigt att önska. Tiden finns helt enkelt inte. Och motivationen är väl inte heller på topp eftersom jag har svårt för att motivera för mig själv att jag ska skriva blogginlägg hellre än att umgås i nuet med sonen.

Dessutom har vi upplevt vår första familjesjukdom. Första var Darlingen däckad i två dagar. När han var hyfsat återställd däckade jag. Jag är inne på min andra dag. Igår låg jag till sängs större delen av dagen och hade feber. Idag är jag på benen men ack så trött. Näsan rinner oupphörligen och hostan håller på att göra mig galen. Knodden har klarat sig undan med en dags (!) snorighet och kinkighet. Den dagen sammanföll med min sängliggandedag. Darlingen fick kämpa hårt med en son som ena stunden vara go coh glad för att i andra stunden fullkomligt gå över gränsen. I sanningens namn var "go och glad"-stunden helt klart i minoritet. Nattningen var en historia i sig. Knodden ville absolut inte sova och skrek nonstop i en timme innan han till sist kom till ro ovanpå Darlingen.

Vi har äntligen blivit av med kullerstenarna som legat på vår uppfart och försvårat färdigställandet. Det var vår målare som tog dem. Han fick dem gratis mot att han forslade bort dem. Nu ska vi jämna uppfarten med en padda och sedan lägga ut singeln. Ska bli såååå skönt att kunna slutföra projekt "trädgård". Vi har även beställt en port till muren i trädgården. Vi behöver minimera antalet "rymningshål" eftersom Knodden börjar bli mer och mer upptäcksbenägen. Det är inte ovanligt att vi hittar honom precis vid tomtgränsen vid vägen. Tur att det är en villagata med lite trafik.

Inget hysteriskt anfall igårkväll. Vi tog det synnerligen lugnt hela dagen. Knodden arbetade desto hårdare eftersom han fick ett städset av oss igår morse. Med dammsugare. Dammsugare är det bästa Knodden vet så han städade hela dagen med undantag för 1,5 timmes tupplur utomhus i vagnen mitt på dagen. Just för tillfället kan han inte komma till ro någon annanstans. Eller rättare sagt - han vägrar både spjälsäng och vår säng. Sittpuffen på hans rum KAN funka men inte igår. Vagnen är vårt säkraste kort nu för tiden...

På kvällen kom Bonusen och vi hade vårt första riktiga mys tillsammans. Pyjamasparty med popcorn och godis. Knodden fattade galoppen direkt. Popcornen var bäst... Men att komma till ro och sova natt är ett mer eller mindre omöjligt uppdrag. Vi fick säga till Bonusen att inte busa med Knodden, hämtade stora sittpuffen, pratade tyst och lugnt, borstade tänderna, släckte köket (fick i alla fall slut på tiggandet), tände levande ljus och skruvade ner TV-ljudet. Jag och Knodden gick en vända upp i stora sängen. Knodden har börjat fatta det här med böcker men inte på det sätt som jag önskat. Jag blir nämligen hänvisad till Nalle Puh-boken om vinter medan han läser min deckare. När jag försöker läsa högt ur Nalle Puh "läser" Knodden högt och obegripligt ur min deckare. Så där ligger vi och försöker överrösta varandra. Efter ett tag lyckades jag dock få honom liiiiite intresserad av Nalle Puh i så motto att vi pekade på alla figurer och pratade om vad de hette men inte fasiken sövde det ungen. Det gjorde inte fotmassage, fingerräkning eller godnatt-alla-kroppsdelar-hittepå-ramsan heller. Inte heller funka sova räv-tricket.... Till sist somnade Knodden i soffan, vid Bonusens ben, kl 23.15 Dock krävdes ett "allvarligt talat" mellan Darlingen och Knodden. De har en speciell sorts kontakt som brukar funka när det börjar närma sig gränser för Knoddens ork (=gråtgnäll och farligt nära "detdärjobbiga"). Det går till så att Darlingen bär upp Knodden i sängen där han får gråta av sig ett tag. Sedan pratar de igenom situationen och Darlingen talar om för Knodden att han bara får komma med ner om han är knäpptyst och ligger still i soffan. Märkligt nog verkar ungen fatta galoppen. Tyvärr funkar det bara när det redan gått för långt.

Imorse vaknade den lille ligisten kl 7.00 Känns som om vi fastnat. Sova middag = lång kväll. Inte sova middag = hysteriskt utbrott. Undrar hur vi ska få ordning på det här... Just nu är det svårt eftersom Bonusen är här och då är det ju hur ball som helst att vara uppe. Nästa vecka får vi träna på allvar. Vi har en plan. Men har börjat inse att vi inte styr allt själva längre. Knodden vägrar låta oss göra det...

I söndags hade vi en jättejobbig kväll med mer eller mindre hysterisk Knodd. Det var första natten utan nappen. Kvällarna därefter har varit jobbiga i varierande grad men utan hysteriska anfall. Igår var det dags igen. Knodden satt och byggde lego med Darlingen. Det gick jättebra tills det började klia i benen. Det yttrar sig genom att benen börjar spännas och fötterna gnids intensivt mot varandra. Och när det börjar klia i benen blir Knodden arg. Vi vet inte riktigt vad kliet beror på men vi gissar på att det är något slags nappabstinens (nappen gick sönder i söndagskväll och ingen annan duger vilket innebär att Knodden slutat med napp hastigt och lustigt).

Eftersom legobitarna började vina i luften i takt med att kliet eskalerade satte Darlingen Knodden i soffan med sin snuttefilt. Det blev bara för mycket för liten Knodd. Hysteriskt gråt. Vi fick ingen som helst kontakt med honom. Det fortsatte i en timme och vi blev mer och mer oroliga. Hela kroppen spänns som i kramper, gråten blir olik all annan gråt, Knodden slingrar och vrider sig i våra famnar. Han kan t ex ligga i knäet på en av oss medan benen ömsom spänner sig och sprattlar. Det finns ingen lucka i gråten att avleda. Svetten forsar och pyjamasen blir dyblöt. Han vill inte ligga i sin spjälsäng. Han vill inte ligga i vår säng. Han vill inte vara i soffan. Han vill inte vara i våra famnar. Han vet förmodligen inte alls vad han vill mer än bort från sin egen kropp.

I hopp om att avleda stoppade vi gråtande Knodd i badet. För att svalka honom och få kontakt med honom. Gick inget vidare. Funkade inte heller med dricka, glass, clementin eller annat.

Två attacker kom igårkväll. Till sist satte la vi honom i spjälsängen och satte på klassisk musik. Då plötsligt upphörde gråten och han började kolla vad vi gjorde. Kort efteråt kom han till ro. Tack och lov eftersom det var Bonusens cd-spelare vi använde och den är sönderspelad vilket innebär att det hackar efter några minuter. När han äntligen kom till ro fortsatte han åstadkomma darrande gråtandetag i sömnen en lång stund. Förmodligen tar han med sig ledsenheten in i sömnen.

I sena nattens timmar pratade vi om hur vi skulle hantera dessa attacker i framtiden och varför de kommer. Det kan finnas många anledningar. Nappabstinens, alltför många intryck, dåliga rutiner, för lite sömn (han har inte sovit middag på två dagar), ren och skär ilska som han inte kommer ur pga övertrötthet.... Vi har i alla fall bestämt att dra ner på det sociala för att se om det blir bättre. Vi ska också försöka skapa bättre sovrutiner där vi går och lägger oss tillsammans med Knodden, läser och stillnar. Det är inte vad vi önskar och vill eftersom vi behöver få lite vuxentid då vi hinner prata. Mycket vuxentid blir det inte med en Knodd som somnar först vid kl 22-23, ofta efter en timmes tjorvande som tröttar oss något enormt.

Kanske är det hela normalt för åldern och vi är läser in för mycket i dessa hysteriska anfall. Vi vet ju också att fostermamman - vid varje uppdatering och annan kommunikation - påtalat att han haft besvärligt humör även hos henne. Vi tycker inte att det är så besvärligt på dagarna. Det är en envis och viljestark 2,5 åring men så är ju de flesta barn i den åldern. Men att inte få kontakt, kunna avleda eller lindra är en helt annan sak.

Håll tummarna för att vi får en lugn kväll...

Jag är faktiskt inte alls hedrad över att ha blivit utsedd till att ingå i Knoddens morgonsrutin. Man måste nämligen gå upp. Ungen vägrar ligga kvar i sängen och mysa som vanligt folk. Darlingen får sova vidare men Knodden knuffar, gnölar och ynkar på mig tills jag lyfter upp honom och går ner på bottenvåningen. Där är det oftast kallt. Och jag är trött.

Jag kan förvisso inte klaga på Knoddens tider. Att vakna halv 8 får väl anses hyfsat humant för föräldrarna. Men det är så orättvist att Darlingen får ligga kvar!

Nu sitter ett styck barn vid matbordet och äter kaviarsmörgåsar. Vi har precis haft en dispyt - som jag segrade - om huruvida man ska äta kaviar med eller utan macka. Han är nu inne på sin andra smörgås efter att ha inlett dagen med en banan. När han ätit frukost brukar han bli sömnig. Hoppas att gudarna är med mig om det idag.

Vi har en kris under uppsegling. Nappen, som Knodden haft sedan han föddes, håller på att gå sönder. Sugmojängen är halvt avbiten. Vi oroar oss för att Knodden ska bita av den och sätta den i halsen. Men nappen är hans käraste och tryggaste ägodel om man bortser från "bebe" (snuttefilten) så vi har fått jämka vårt säkerhetstänk. På en punkt är vi dock benhårda - ingen napp på natten. Efter diverse rekande på Babyland hittade vi en napp vars sugerimojäng var hyfsat lik den gamla. Första natten efter inköpet pluggade vi Knoddens mun med denna nya tingest. Ungen vaknade med ett illvrål. Vansinnigt arg. Igår hade vi flera illvrålsincidenter på natten. Jag klarar av att gå upp några gånger under natten men Darlingen är sämre på det.. I morse tror jag vi hade ett genombrott. Knodden vaknade och upptäckte nappen i munnen. Han tog ut den och tittade förvånat på den. Sedan satte han tillbaka den. I 3 sek. Kände att det inte var den vanliga sunkiga nappen och tog ut den igen. Men istället för att illvråla puffade han på mig och viskade "heeej"  och visade nappen. Då visste jag vad klockan var slagen. Det är bara att hämta sunknappen med tillhörande sänke. Och gå upp. 

På sikt vill vi givetvis ta bort nappen helt. Knoddens framtänder står nämligen ut. Dessutom tror vi att den är en av anledningarna till att han fick gå i talträning i Taiwan. Med munnen pluggad är det ju inte så lätt att prata. Han börjar intressera sig för svenska ord men han pekar ofta och vill veta vad det kallas. Vi är inte så konsekventa och använder ofta olika synonymer på samma ord såsom "tant", "kvinna", "dam", "flicka", "tjej" osv. Säkert helt "regelvidrigt" enligt logopeder... I andra fall förenklar vi grovt. Därför kallar t ex jag alla gula maskiner -  oavsett form och storlek - för grävmaskiner. Det är faktiskt ingen ordning och reda med våra språkliga ambitioner.

Vi har haft en hiskeligt intensiv vecka eftersom vi haft huset fullt av hantverkare. Det som skulle ta två dagar tog fem dagar och hela huset var upp och ner när det var klart i fredags kl 15. Men vi fick vardagsrummet ommålat, alla innerdörrar ommålade pga kvistgenomslag, vardagsrumsgolvet sågades upp underifrån för att komma till rätta med svikt, källartrappan fick nytt ytskikt med bättre vidhäftning och en massa saker. Vi flydde hemmet de flesta dagarna eftersom vi inte hade någonstans att bli av. Därför har vi varit hos mormor & morfar, Anderslövarna, köpt byrå och vitrinskåp på Ilva, tagit prover för adoptivbarnsundersökningen (igen!) och en massa andra saker. Knodden har tagit det med ro, kanske för att vi alltid varit hemma på kvällarna och inte fått våra kvällsrutiner (hm... om det nu kan kallas rutiner) störda.

Igår pratade Darlingen med min storebror i telefon. Då hörde jag Darlingen säga: "Din syster har förändrats. Hon vill inte erkänna det men hon har förändrats jättemycket sedan hon blev mamma". Jag fattar inte vad han menar. Jag känner mig inte förändrad. Det enda som jag själv känner är rejält förändrat är att mitt surfande, bloggande och mailande har minskat betydligt. Tiden räcker inte till och jag har tvingats omprioritera - bada Knodd eller skriva blogginlägg? Skriva mail eller ta tillvara en kramstund med Knodden? Förhoppningsvis faller allting på plats så småningom så att jag hinner med bloggen. För det finns ju så mycket att minnas och förtälja. Och det är ju så himla bra att sammanfatta sina tankar i skrift. Så man minns dagar, nätter, känslor, händelser, kärlek och mindre kärlek, gyllene tillfällen, mindre gyllene diton...