I söndags hade vi en jättejobbig kväll med mer eller mindre hysterisk Knodd. Det var första natten utan nappen. Kvällarna därefter har varit jobbiga i varierande grad men utan hysteriska anfall. Igår var det dags igen. Knodden satt och byggde lego med Darlingen. Det gick jättebra tills det började klia i benen. Det yttrar sig genom att benen börjar spännas och fötterna gnids intensivt mot varandra. Och när det börjar klia i benen blir Knodden arg. Vi vet inte riktigt vad kliet beror på men vi gissar på att det är något slags nappabstinens (nappen gick sönder i söndagskväll och ingen annan duger vilket innebär att Knodden slutat med napp hastigt och lustigt).

Eftersom legobitarna började vina i luften i takt med att kliet eskalerade satte Darlingen Knodden i soffan med sin snuttefilt. Det blev bara för mycket för liten Knodd. Hysteriskt gråt. Vi fick ingen som helst kontakt med honom. Det fortsatte i en timme och vi blev mer och mer oroliga. Hela kroppen spänns som i kramper, gråten blir olik all annan gråt, Knodden slingrar och vrider sig i våra famnar. Han kan t ex ligga i knäet på en av oss medan benen ömsom spänner sig och sprattlar. Det finns ingen lucka i gråten att avleda. Svetten forsar och pyjamasen blir dyblöt. Han vill inte ligga i sin spjälsäng. Han vill inte ligga i vår säng. Han vill inte vara i soffan. Han vill inte vara i våra famnar. Han vet förmodligen inte alls vad han vill mer än bort från sin egen kropp.

I hopp om att avleda stoppade vi gråtande Knodd i badet. För att svalka honom och få kontakt med honom. Gick inget vidare. Funkade inte heller med dricka, glass, clementin eller annat.

Två attacker kom igårkväll. Till sist satte la vi honom i spjälsängen och satte på klassisk musik. Då plötsligt upphörde gråten och han började kolla vad vi gjorde. Kort efteråt kom han till ro. Tack och lov eftersom det var Bonusens cd-spelare vi använde och den är sönderspelad vilket innebär att det hackar efter några minuter. När han äntligen kom till ro fortsatte han åstadkomma darrande gråtandetag i sömnen en lång stund. Förmodligen tar han med sig ledsenheten in i sömnen.

I sena nattens timmar pratade vi om hur vi skulle hantera dessa attacker i framtiden och varför de kommer. Det kan finnas många anledningar. Nappabstinens, alltför många intryck, dåliga rutiner, för lite sömn (han har inte sovit middag på två dagar), ren och skär ilska som han inte kommer ur pga övertrötthet.... Vi har i alla fall bestämt att dra ner på det sociala för att se om det blir bättre. Vi ska också försöka skapa bättre sovrutiner där vi går och lägger oss tillsammans med Knodden, läser och stillnar. Det är inte vad vi önskar och vill eftersom vi behöver få lite vuxentid då vi hinner prata. Mycket vuxentid blir det inte med en Knodd som somnar först vid kl 22-23, ofta efter en timmes tjorvande som tröttar oss något enormt.

Kanske är det hela normalt för åldern och vi är läser in för mycket i dessa hysteriska anfall. Vi vet ju också att fostermamman - vid varje uppdatering och annan kommunikation - påtalat att han haft besvärligt humör även hos henne. Vi tycker inte att det är så besvärligt på dagarna. Det är en envis och viljestark 2,5 åring men så är ju de flesta barn i den åldern. Men att inte få kontakt, kunna avleda eller lindra är en helt annan sak.

Håll tummarna för att vi får en lugn kväll...

 

mamman

7 maj 2010 12:12

Aaaa så ledsen jag blir när jag läser om eran förtvivlande Knodd. Det är synd om honom och jag önskar er all lycka till i att häva detta jobbiga för honom.

Har själv inte varit med om den där hysterin, så jag är inte till mycket hjälp och det känns som om ni provar allt som ni kan komma på. Det är bra, men förstår att det är jobbigt. Hysterin kan ju komma ur mycket och nappen behöver ju bara vara den avgörande faktorn som blev för mycket.

Andra familjer som jag har kontakt med har fått berättat för sig att natt sömnen kan bli bättre efter att man fått till middagssömnen och när man till lät barnet sova middag tills de vaknade av sig själva.

Tvärt emot många andra som jag känner, har vi från dag ett visat bilder och film från grabbens barnhem för grabben här hemma. Vi upplevde det som att han blev lugn i det men det variera från barn till barn och vissa av dem vi känner fixade det inte alls. Grabben fick liksom komma tillbaka till det som han var van vid, höra röster på sitt ”eget” språk och känna trygghet i det.

Har Bonusen kommit hem till er ännu? Du behöver ju klart inte bemöta, det men det kan hjälpa, barn hjälper varandra jätte bra och han kan vara en otroligt bra tillgång både för er och Knodden.

Hoppas det blir bättre så ni får lugn o ro.

http://www.babyonskan.wordpress.com

 

Kvarnlyckan

7 maj 2010 19:52

Oj vilken svår fråga. Och helt utan svar, eller i alla fall faci. Och så känslig. För det handlar ju också om värderingar, livsstil, umgänge...

Jag tänker att så försiktig som ni är att dela med er av Bonusens tid hos er så försiktig borde ni vara med Knoddens tid.

eller kanske återskapaden frustrerande och utpekande känslan av när ni var dem som var annorlunda i Taiwan. Precis så upplever Knodden det fast tusen gånger mer då han inte kan förstå känslan med logik.

Jag hoppas att de saker ni provar fungerar. Det är så otroligt jobbigt att ha ett barn som är otröstligt ledsen. Känner med er.

http://kvarnlyckan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...