De två sista dagarna har jag ägnat mig åt sånt som jag ägnade mig åt alltid förut. Jag har nämligen varit social med arbetskamrater och kamrater. Plötsligt har jag blivit törstande efter vuxenkontakter och uppskatter det på ett sätt som jag aldrig gjort förut.

Igår åkte jag på "obbö" som vi kallar all föräldrabortavaro inför Knodden. Det var ju inte helt osant eftersom jag träffade gamla favoritkollegan från förr. Vi hade en coca-cola kväll. Det brukar bli så eftersom hon kör och jag därmed sympatidricker ickealkoholhaltiga drycker. Det går bra det med. Vad som gick mindre bra var att jag lyckades dänga upp dörren på hennes nya bil i en Skoda så alla fick blessyrer och jag ville slänga mig i närmaste stadsdamm av skam. Men sedan hade vi hiskeligt trevligt. Jag som oroat mig en smula för att jag skulle bli en sån där människa som inte kan prata annat än om sitt fantastiska underverk där hemma blev lugnad - jag har minsann kapacitet att knappt prata om mitt barn på en hel kväll. Jag älskar honom ändå.

Idag åt jag lunch med min favoritchef och pratade jobb i 1,5 timme innan det var dags för klippning och allmän uppfräschning. Och då pratade jag heller knappt om Knodden! Jag älskar honom ändå.

Ikväll kom favoritvännen och hennes son förbi eftersom de var husvilla pga av en visning av deras hus som är till salu. De flyttar ut på landet på torsdag och jag känner mig alldeles översiggiven. Nu kan vi ju inte gå på spontanpromenader till varandra längre. Inte för att det har skett  i någon större omfattning men vi har i alla fall haft möjligheten. Dessutom är det praktiskt när man firar midsommar och nyår ihop. Knodden örlade omkring i trädgården tillsammans med sonen och vi passade på att avskedsdricka en massa vin. Sedan tappade jag favoritvännens iphone i stenade uteplatsen när jag skulle kolla in deras nya minigrisar. Jag ville slänga mig i Knoddens pool med knähöga vattenstånden och dränka mig i skam. Men jag pratade i alla fall inte bara om Knodden. Bara lite. Och jag älskar honom ändå.

Som slutkläm på kvällen tappade jag en massa Knoddleksaker på samma stenade uteplats.

Jag tror man blir fumlig av att bli mamma. Men jag har i alla fall inget tvångsmässigt behov av att prata om Knoddens fantastiska framsteg, liv och leverne. Tack och lov. Jag är lugnad. Jag är som vanligt. Men fumligare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...