Idag påmindes jag om min gamla "väntan"-blogg. Den har legat i träda ett tag. Det var inte ett medvetet drag utan snarare en prioriteringsfråga. Jag övar på att prioritera och det går ganska bra vissa dagar.

Det intensiva första året med Knodden är över. Det har varit fantastiskt på många sätt, jobbigt på andra sätt. Vi har liksom alla andra föräldrar fått jordens mest underbare unge. Det har varit den absolut bästa tiden i mitt liv. Jag trivs som mamma. Jag trivs med att vara föräldraledig. Jag trivs med att vara behövd även om gossen inte alltid själv förstått hur mycket han borde behöva mig.

Senaste nytt är att vi väntar igen. Vi ska försöka adoptera syskon till Knodden. Alla handlingar är klara och väntar på avfärd till Landet. Vi inväntar några barnbesked - sedan går vår akti iväg.

Det är en gåva att få göra denna resan en gång till. Vi är verkligen lyckligt lottade.