För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med vår planering. Heltidsveckan kommer man hem till lagad mat och kvalitetstid med Knodden. Deltidsveckan har man lite mer tid med Knodden och sköter markservice. Och så har vi de underbara måndagarna som förlänger våra helger.

Första veckan på jobbet var lite förvirrat och jag trodde aldrig att jag skulle komma igång. Kändes hopplöst sorgligt att jag skulle behöva tillbringa mer tid på jobbet än med Knodden. Den första veckan gick det inget vidare att lämna Knodden på dagis. Han grät medan jag log tappert. Sedan grät jag i bilen till jobbet och ringde till Darlingen för att få tröst. Denna veckan vände det och ingen gråter längre.

Andra veckan på jobbet har jag duttat lite här och lite där. Planlöst och vimsigt. Ostrukturerat och med lätt prestationsångest. Idag lossnade det och jag lyckades presentera ett upplägg för höstens arbete för min chef. Hon lyckliggjorde mig med att säga att hon saknat mig och min förmåga att leverera. Faktum är att jag förvånade mig själv eftersom jag improviserade en smula i mötet och det att framstå som mer strukturerat än det egentligen var. Egentligen var det lite "dutt" som jag fick ihop till en helhet.

Jag har fortfarande inte kommit till tals med det faktum att jag tycker att jag förlorar tid med Knodden när jag är på jobbet. Jag vet att de flesta måste gå igenom den här känslan men det är så få som pratar om den. Många av mina vänner har varit glada när de återgått i tjänst. Jag ser det mer som nödvändigt ont även om jag tycker att det är ganska roligt tidvis. 

Det har kommit en massa barnbesked så nu är vi "framme" i kön för att få skicka handlingar. Nu saknas det bara ett ok från barnhemmet om att barnbeskeden ska matchas. Det kan ta allt från 2 veckor till 2 månader. Hoppas på det förstnämnda - vi har redan väntat en vecka...  

 

mamman

12 september 2011 22:09

Så ljuvligt härligt att ni fått sända era papper till landet...ja nu hoppas vi det går jättefort för det är ju tråkig väntan efter det.

http://babyonskan.wordpress.com

Pipe Line

12 september 2011 22:53

Riktigt så bra är det inte. Vi har inte fått besked på att våra papper gått iväg - BFA väntar fortfarande på ett klartecken. Matchningar på tidigare barnbesked måste göras först... Men den som väntar...

 

mamman

13 september 2011 22:39

Läser tydligen som en kratta eller efter önskan, i bland....

...men visst, den som väntar väntar aldrig förlänge...

http://babyonskan.wordpress.com

 

Kvarnlyckan

24 september 2011 13:45

Hej

Ville bara säga att jag tycker att det var ett riktigt bra sätt att dela på ledigheten, kanske något för oss att kopiera i framtiden!

http://kvarnlyckan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...

Idag påmindes jag om min gamla "väntan"-blogg. Den har legat i träda ett tag. Det var inte ett medvetet drag utan snarare en prioriteringsfråga. Jag övar på att prioritera och det går ganska bra vissa dagar.   Det intensiva första året med Knodde...