Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städning igen. Vi har vetat hela tiden och varit förberedda. Ändå känns det mycket när man inser att flera lördagar kommer gå i dagis-tecken under hösten. Det gäller nog att se till att ha trevligt tillsammans med de andra föräldrarna.

Det jag inte förväntat mig är att Darlingen kommer gå in som den aktivaste föräldern av oss. Jag har gått omkring och ojjat mig i hemlighet för att jag måste bli kassör. Jag vet inte varför jag hängt upp mig på kassörsskap men det har jag i alla fall gjort. Jag har inte ens vetat om just kassörsposten är vakant. Nu har det visat sig att det behövs en vice ordförande, en kassör (jag hade rätt) och en projektledare. Det har Darlingen tagit reda på när han var tog hand som städningen på dagis medan jag var hemma. Och nu kommer det där överraskningsmomentet som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om; Darlingen har nämligen aviserat att han är intresserad av vice ordförande-posten. Eller något annat vakant. Typ vad som helst. Och som följd av Darlingens utspel händer det märkliga saker i mig. Jag känner mig tacksam över att slippa. Ändå blir jag avis. För att han vill. För att jag kanske missar något. På Knoddens dagis är det pappatätt. Papporna jobbar deltid, hämtar och lämnar på dagis, driver kooperativet och är liksom drivande i det mesta. Mammorna är mest hang-arounds.

Det är nyttigt att bli överraskad ibland. Det är ovant att man parkeras i vägkanten på den utstakade vägen och någon annan kör vidare. Ovant att någon parkerar åt en och säger åt en att sitta still och chilla. Säger åt en att inte bekymra sig, lyfter en tyngd från axlarna, säger att allt är under kontroll. 

... och varför känner jag mig diffust utanför? Är jag en sån där mamma som har lite svårt för att släppa taget om kontrollen och överlämna rodret till pappan? Det verkar ju nästan så. Eller är det för att jag fått två överraskningar på en och samma vecka och inte riktigt hunnit hämta mig. På samma tema. Den andra överraskningen är att Darlingen rott sin deltidsvecka i hamn med maten på bordet i tid, hemlagad mat. Tvätthögen är under kontroll. Allt ackompanjerat till ett soligt, avslappnat och glatt humör. Det känns som om jag gått omkring och skattat mig själv väldigt högt och tilldelat mig alltför stor betydelse i vardagslivet. Det kommer bli en intressant och lärorik höst. För mig.

 

mamman

12 september 2011 22:13

Sitter o ler till dina tankar.
Åt andra sidan kan han inte mysa med knodden när ha sitter på ordförande posten, såååå det hela slutar med att du kan gå till badet med knodden eller något annat trevligt när pappa är på dagis.

http://babyonskan.wordpress.com

 

Rwandamamman

20 november 2011 18:10

NU upptäcker jag att du är tillbaka från var du nu gömt dig under ett år. SOM jag saknat dig!! Glad!

http://rwanda.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...

Idag påmindes jag om min gamla "väntan"-blogg. Den har legat i träda ett tag. Det var inte ett medvetet drag utan snarare en prioriteringsfråga. Jag övar på att prioritera och det går ganska bra vissa dagar.   Det intensiva första året med Knodde...