Jag är mycket irriterad på mitt allmäntillstånd. Jag blir sakta, sakta sämre. Det är så himla irriterande att känna att man är på väg att bli riktigt kass men att det tar så lång tid att bryta ut. Jag kan bara vara sjuk till och med måndag. På tisdag måste jag vara i form för att åka två dagar till Växjö. Däcka min kropp så jag snart kan återuppstå.

Jag har varit alldeles luddig i huvudet idag. Och irriterad. Fräste åt tanter i mataffären som stannar för att prata mitt i gången (4 gånger på samma matinköpsrunda var 4 gånger för mycket). Jag längtar vansinnigt till julledigheten. Men vi är färdiga med alla julklappar och köpte till och med julskinkan idag. Har nog aldrig hänt att vi är ute i så god tid.

I helgen ska jag skriva julkort och baka lussekatter. Darlingen ska jobba hela helgen. Igår fick vi foton på Knodden som vi ska skicka till några utvalda släktingar, bl.a till en av mina farbröder - som varje år ger mig 10 000 kr i julklapp. Jag har nämligen i flera år sagt att jag sparar pengarna till vår adoption så nu tänkte jag presentera guldklimpen.

Idag skickade vi julklappspaketet till Knodden. Jultomten har skrivit ett brev till honom där det står att han (tomten alltså) hoppas att få träffa Knodden på riktigt nästa år. Passade också på att laminera två foton - ett på honom själv och ett på oss iförda tomteluvor. Idag är det två veckor sedan vi fick mail om att growth reporten var på väg. Yeah right. Vet inte vad vi ska göra nu - känns hopplöst att gå på BFA en gång till... Det är mycket tålamodsprövande.

Av och till känner jag mig ganska puggig.

Ena stunden ligger jag under en filt och fryser trots att värsta brasan. Darlingen tvingas massera mina fötter och mata mig med Ben & Jerry glass (rimmar ganska dåligt med att jag fryser men motsatsförhållande verkar också vara en del av den sjukdom jag lider av). Darlingen bekymrar sig om mitt mående och undrar om jag ska jobba imorgon. Jag är redo att sjuka mig.

I andra stunder piggar jag på mig (när glassen är uppäten). Jag kravlar mig ur soffan, surfar lite och planerar morgondagen. Då finns inte en tanke på att jag ska tillbringa morgondagen hemma.

Det var enklare när man precis var svininfluensavaccinerad. Då visste man liksom vad felkällan var. Nu är det bara konstigt.  

Och jag vill, vill, VILL had den där growth reporten.

Jag tittar på barn som vill bli stjärnor. Det handlar bl a om en liten flicka som funnit en talangtävling för barn. Där kan vi snacka speedad unge. Jag klarar knappt av att se och höra henne. Det är bara för mycket. Hon avbryter, pratar gällt och för mycket, spelar över, är teatralisk, lyssnar inte, pratar på ett sätt som inte passar en 11-åring, skryter och är allmänt överdriven.

Vad fasiken håller föräldrarna på med? Hejda ungen innan hennes ego kväver henne. Hon kommer bli fullkomligt outhärdlig om ingen börjar sätta gränser.

Person A sa: "Jag ska springa så jag hinner inte äta ikväll"

Person B sa: "Jag ska äta så jag hinner inte springa ikväll"

Jag är en av personerna. GIssa vem jag är....  

Ett par som fick barnbesked 10 dagar efter oss har fått court hearingdatum som infaller tre veckor före vårt. Det skiljer alltså drygt en månad till vår nackdel.

Dessutom har vi fortfarande inte fått den utlovade growth reporten som håller man påstår håller på att översättas. Jag misstänker att rapporten skrivs varje kvartal och att vi nu väntar på septemberuppdateringen. Den vi fick i samband med barnbeskedet var juni-uppdateringen. Om jag förstått mina vänner på Taiwanlistan rätt så får de flesta alldeles färska uppdateringen. Även de ska översättas så vi har förmodligen hamnat i ett county som är långsamt. Det innebär att vi kommer få decemberuppdateringen någon gång i februari tidigast. Jag blir alldeles trött...

Jag tror att den här saktfärdigheten kommer att följa oss igenom hela processen. Allt kommer att ske långsammare för vår del. Precis vad min maggrop talat om för mig hela tiden.

Blä.

Idag har Darlingen konsulterat en kinesisk kollega om mandarin. Mandarin motsvarar rikssvenskan - det som talas av flest människor i Kina (ca 70 %). Dialekt i Kina är inte riktigt samma sak som det är för oss. Det kallas dialekt av den enkla anledningen att skriftspråket är gemensam - men inte uttalet. Det kan till och med skilja så mycket att man inte förstår varandra om man kommer från olika delar av Kina. Det innebär att kineser vanligtvis inte förstår taiwaneser. Däremot förstå taiwanser (som talar fujianesiska) rikskinesiskan hjälpligt även om de inte talar det. 

Förutom denna lilla utmaning - att lära sig ett språk (mandarin) som inte talas av taiwaneserna - är det rejält svårt att lära sig mandarin. Man har inget gratis - det finns inga som helst likheter med något som vi kan sedan om andra språk sedan tidigare. Bara det faktum att ett ords betydelse varierar beroende på vilka toner du talar i gör det hela till ett mer eller mindre hopplöst projekt:

Rikskinesiska har fyra grundtoner plus en neutral ton. Detta kan illusteras med ordet "ma" som ändrar betydelse beroende på tonen (mamma, hampa, häst, svära, frågepartikel).

1. mā (ma1): En hög och jämn ton.
2. má (ma2): En stigande, lång ton.
3. mă (ma3): En först sjunkande, sedan stigande ton.
4. mà (ma4): En kort, sjunkande ton.
5. ma (ma5): Neutral och obetonad.

 (från www.kinas.se)

Med tanke på att jag är hopplös på språkinlärning så känns det hela som ett omöjligt uppdrag. Det kommer kräva mängder av tid och tålamod och ändå är det inte ett rätt dialekt. Visst, jag lär mig ett språk som talas av 70 % av kineserna men som inte talas i Taiwan. Och visst, taiwaneserna förstår kinesiska men gör alla taiwaneser det?! Och förstår de en svensk som tycker sig tala mandarin men betonar på ett felaktigt sätt?!

På julfesten i fredags damp plötsligt en kollega ner bredvid mig, pustade och inledde en konversation med "Åh, jag känner mig förkyld och har ont i halsen". På grund av ljudvolymen var hon ohyggligt nära mig.

Det var värsta tänkbara start för en intressant konversation med mig. Jag drog mig undan men hon hängde över mig och låg i princip i mitt knä för att prata med en kollega på min andra sida.

Idag har jag ont i halsen. Jag är mer eller mindre förgrymmad. Hon kunde åtminstone haft vett på att hålla käften om sin förkylning så jag slapp ha ett ansikte på smittomarodören.

Det värsta är att jag har två dagar framför mig med coachningar och det kommer inte på kartan att jag genomför dem i förkylt skick. Jag försöker behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Och ingen har tid eller lust att bli förkyld i december...

Vi har handlat julklappar idag. Dessutom har jag hämtat ett paket från Posten innehållandes julklappar. På det hela taget är jag synnerligen nöjd och vi är nästan i mål med julklapperiet.  

Knoddens julklapp är nu klar förutom att vi ska fotograferas och bilden ska framkallas. I julklappspaketet får han en doktorsväska, en pekbok som vi kommer kunna använda för att "prata" med Knodden i början, en cd med barnvisor och en snökula. Hittade också en pekbok om vad man gör när det blir kväll (lekar, borstar tänderna, badar, läser saga, kramas och sover). Är nog allra nöjdast med böckerna eftersom de kommer att komma till användning den första tiden med Knodden för att han ska förstå oss.

Annat i dagens julklappsskörd är 4 whiskyprovarglas till Lillebror och hans fru, hörlurar till Farmor så att hon lättare ska höra vad som sägs på TV, deckare till Syster, memory med familjebilder till Lillebrors äldste och en musmatta till Bonusen. Jag var dessutom förälskad i en miniplattång för 219 kr men Bonusen påstår att han inte behöver det. Nu vet jag inte riktigt vem jag ska köpa den till eftersom vi inte ska fira jul med Rosenflickorna och då köper vi inte julklappar till varandra. Jag är helt klart sugen på att strunta i den regeln... Kanske funkar det till Kusin? Fast hon är redan rakhårig... Hm.

Nu är Bonusen, Darlingen och Bonusens bästis och bowlar. Själv sitter jag här och har ont i huvudet. Tror jag skakade lite väl mycket på nacken i 80-talsdansen igår så jag har fått en danswhiplash. Eller bara träningsvärk.