Senaste inläggen

Av Pipe Line - 25 mars 2010 10:54

Idag såg jag årets första fjäril (!) och en nyckelpiga.



Av Pipe Line - 25 mars 2010 10:00

Vi har plötsligt inget att göra.


Det känns jättekonstigt.


Darlingen övar kinesiska. Hur nu det går till eftersom han ligger i soffan med iphonen och ser ut att sova.


Jag duttar. Har inte ro att göra något ordentligt.


Snart kommer fryskillen. Och lite senare kommer byggaren med bihang i form av målare.

Av Pipe Line - 24 mars 2010 23:04

Nu är vi förberedda på att åka. Allt är klart.


Men det började inte så bra. Darlingen gick i baklås när han upptäckte att det saknades en nyckel till nya resväskan. Jag fick gripa in och ringa väskaffären och fick veta att nyckelhålet inte var för oss utan för amerikanska och engelska tullen. Jag fick också veta att det krävdes en liten penna i ett hål för att man skulle ställa in låset. Så vi satte en penna i lilla låset och vips hade inte bara Darlingen gått i baklås utan även resväskan. Vi fick ta resväskan med in till stan för att få väskan upplåst. Det gick sådär. Stackars tjejen i butiken fick byta lås. Medan hon gjorde det passade vi på att trava iväg till närbelägen juvelerare för att reka present till fostermamman.


I juvelbutiken gick det över förväntan. Vi köpte ett halsband med änglavingar som Efva Attling designat. Vi blev väldigt nöjda eftersom vi lyckades hitta ett smycke med ett budskap som dessutom var tillverkat av en svensk smyckesdesigner. Nu ska vi bara skriva ett fint tackkort till fostermamman för att hon tagit hand om Knodden och varit hans "guardian angel". Mycket nöjda återgick vi till väskaffären.


Där väntade vår resväska - redo för en ny kod. Vi beslöt oss för att ställa in koden i affären. Det var tur. Den gick nämligen återigen i baklås. Låsbyte en gång till. Till sist lyckades det hela och det stackars butiksbiträdet drog förmodligen en suck av lättnad när vi och väskan rullade iväg mot nya äventyr.


Efter diverse fummel lyckades vi också finna en bok om Sverige på kinesisk som fosterpappan ska få. Det var faktiskt en intressant upplevelse att köpa boken eftersom vi ganska omgående fick reda på att säljaren hade adopterat en flicka från Kina. Det var en ganska ovanlig adoptionshistoria som skapat långtgående konsekvenser. När föräldrarna skulle hämta sin flicka visade det sig att hon hade neurologiska skador. De valde ändå att adoptera henne men har nu problem med att få en medgivande utan begränsningar eftersom flickan är ganska svårt skadad. Ödet har märkliga vindlingar och man inser att adoptionsvärlden inte bara består av solskenshistorier utan ganska dramatiska livsöden.


Sedan begav vi oss till Apoteket. Där blev vi en smula oense eftersom jag tror att vi konstant kommer vara sjuka, behöver plåster och våtservetter medan Darlingen har en coolare inställning. Jag borde lyssna mer på Darlingen. På vägen hem bar han kassen med medikamenterna och började orera om att vi inte skulle få plats med allting i våra två resväskor. Jag försökte lugna honom med att vi inte behöver ta med ALLA imodiumen och plåster till Taiwan, bara några stycken. Han lät sig icke bevekas. Då ansåg jag mig nödgad att blidka honom med min fön. Jag lovade att jag kunde lämna den hemma förutsatt att det finns fön på hotellen. Det finns. Sålunda stannar min fön hemma till förmån för diverse mediciner, salvor och våtservetter. Nu känner jag nästan press på mig att få minst diarré på resan för att motivera medicinsläpandet till Taiwan.


När vi äntligen kom hem låg det ett spännande paket i brevlådan. Finaste blogg- och mailvännen hade tagit sig tid att skicka flera fint inslagna små paket med ursöta saker till oss för att gratulera oss till nya familjemedlemmen som snart ska hämtas. Vi blev fantastiskt glada över omtänksamheten. Senare på kvällen ringde jag vännen och vi pratade i flera timmar. Det känns verkligen unikt när ett telefonsamtal kan hålla på i timtals och hela tiden flyta på naturligt trots att man är helt nyfunna vänner. Jag är både glad och tacksam över alla nya vänner jag har fått via adoptionsvärlden.


Nu ska jag sortera lite plåster innan läggdags.

Av Pipe Line - 23 mars 2010 21:55

BVC-dam kontaktad. Råkade välja rätt bland de fyra telefonnumrena vi fick på vårdcentralen. Hamnade sålunda hos lokala BVC:s adoptionsexpert. Det enda jag egentligen fick veta var 1) Vi ska ringa och boka tid för hembesök när vi kommit hem 2) Föräldragrupper anordnas men spänner över flera BVC, mer information lämnas vid hembesök. 


Resten av dagen har jag susat omkring på stan i jakt på hyfsat svala kläder att ha i Taiwan. Tog ett tag innan jag hittade Gudrun Sjödén. Jag har numera ändrat uppfattning om nämnda Gudrun. Hon är coolare än hon låter. Köpte också skor på Ecco. Två par för säkerhets skull. Det är faktiskt också coolare än det låter. Köpte 6 par Sloggi också. Det är nog ungefär så ocoolt som det låter. 


Men någon valuta fick jag inte tag i. Trots beställning via nätet. Leveransen av taiwanesiska dollar hade nämligen inte kommit för dagen. Och en present till fostermamman hittade jag inte. Och när jag kom hem kunde Darlingen berätta att fryskillen varit på besök utan att hitta felet. Han ska komma på torsdag igen. Då blev jag så trött och sur att jag kraschade på soffan i 20 minuter medan Darlingen förevisade Nalle Puh film på sin iphone. Han har också kommit överens med min mamma om de ska ta med sig Pingu när de kommer på fredag. Pingu är bra för små barn. De faller i trans. Deras föräldrar också. Ibland tror jag att Pingu är något slags masshypnos.


Nu har jag ätit två kanelbullar (köpe), kollat på House och ägnat mig åt fotbadande. Man måste ju ha fina fötter när man ska träffa sin son för första gången. Jojo.





Av Pipe Line - 22 mars 2010 19:10

Idag fick Darlingen beställa nytt kreditkort för det gamla har börjat bli så slitet att det strejkar då och då. Förmodligen har vi handlat lite väl mycket på sistone...


Dagen inleddes med en misslyckad promenad till BVC. Där fick vi gå ifrån med oförättat ärende. När man kommer till ett ställe för första gången är alla ens sinnen inställda på att registrera och känna in. Sinnena blev inte nöjda på lokala BVC:n. Det var mörkt, tillstängt och det syntes inte en människa i korridorerna. Bara några mammor med bebisar som väntade på att få komma in bakom en av de stängda dörrarna. Vi kände oss verkligen som ufon på besök på en främmande planet. Men skam den som ger sig. Vi travade in på den närbelägna vårdcentralen. Där fanns åtminstone en reception. Förvisso inte heller så välkomnande men dock en reception. Med två arbetande kvinnor. Svala leenden och en känsla över att man skulle få elektriska stötar om man gick över tröskeln, men rätt ok ändå. Vi stannade för säkerhets skull kvar i dörröppningen. Vi kom i alla fall därifrån med fyra telefonnummer till människor som befann sig bakom stängda dörrar på BVC. Inte världsbästa första intrycket.


Har också köpt de sista kläderna till Knodden. För nu i alla fall. Aldrig trodde jag väl att jag skulle behöva kompletteringsköpa kalsonger och strumpor men det var exakt det som skedde. Jag brottas ständigt med bambikänslan. Vanliga kallingar eller boxer? Långa eller korta? Blöjanpassade eller inte? Men om man har blöja har man väl inte kallingar? Strumporna är också en hangup. Förutom den ständiga frågan om storlek så har jag hakat upp mig på om alla strumpor ska vara antislippade eller det är knöligt i skorna om man ska promenad. Det kanske känns obehagligt? Eller kanske blir det svårt att få på skorna för att antislip skapar motstånd när det inte borde vara det. Som tur var så hittade vi en helt vanlig t-shirt som vi röck till oss på vägen ut så då kändes det lite mer normalt. T-shirtar och byxor är jag bra på. Sämre på kallingar och strumpor.


Sedan vimsade vi omkring lite på Orten. Köpte moccasiner - ännu en gång en chansning på storlek, åt lunch på nåt ställe och kände oss så strykta av lunchen att vi bestämde oss för att åka till IKEA. Det är alltid en chansning. Antalet gången vi lämnat IKEA innan vi kommit in i butiken på allvar är oräknerliga. Vi blir som isstadiga ponny-hästar som INTE vill hoppa. Denna gången gick det bra. Vi lunkade omkring i måndagstomma varuhuset och kände obetvinglig lust att släpa hem chokladpåskägg, Frödinge prinsessbakelser i fyrpack, 2 flaskor äpplemust. Men vi släpade också hem ett stort antal pallar och stolar. Två pallar till badrum för liten Knodd som ska nå upp till vasken. En pall till köket med trappsteg för liten gosse som vill vattenslabba och hänga med vad som händer i köket. Ja, en pall är faktiskt väldigt användbart. Dessutom köpte vi en barnstol så att Knodden når upp till matbordet. Och på vägen ut sträckte vi ut en hand och lyckades fånga en kabinväska med tillhörande datorportfölj.


Glada i hågen återvände vi till hemmet. Darlingen var mycket förnöjsam i bilen och sa "Nu kan vi ju stryka jättemånga saker från listan". Där hade han fel. Kabinväskan var struken för jag hade tänkt ut att vi nog kan köpa billig sådan i Taiwan innan vi åker hem. Dessutom hade jag inte skrivit upp att vi behövde köpa tre pallar, chokladpåskägg, prinsessbakelser eller äpplemust. Man kan ju inte skriva upp sådant man inte vet att man behöver. Darlingen säger att vi ska skriva upp sakerna i efterhand och stryka direkt. Det tycker jag låter konstigt så jag gör inte som han säger. Alltså har vi inte en fullständig lista på viktiga saker man ska göra innan man adopterar liten Knodd från Taiwan.  


Sedan monterade Darlingen barnstol och jag ägnade mig åt att sova. I två timmar. Det var dumt. Jag måste ju börja träna på att vara trött utan att få sova.


Förresten har vi också köpt blöjor. Det fanns på listan. Numera struket.

Av Pipe Line - 21 mars 2010 09:05

Jag har fått en förfärlig ungdomsblemma på hakan. Den värker. Jag har glömt att det värkte att ha blemmor. Så länge sedan är det. Alltså känner jag mig ung och retarderad på nåt sätt. Darlingen tittar doktorsaktigt på mig och säger att det är stress. 


Pfffft. Som om jag skulle vara stressad? Nääe.


I övrigt ska dagen ägnas åt inventering av Knoddens klädbestånd för att utröna vilka luckor vi behöver fylla igen. Vi försöker ha lite koll på temperaturen i Taipei och Hualien. Det växlar oerhört. Vissa dagar är det 27 grader. Andra 17 grader. Vi får rusta oss för lite av varje. 


Det är en mycket märklig känsla att inte jag ska jobba på jätte, jätte, jättelänge. Dessutom har ju inte allvaret (läs Knodden) med föräldraledigheten börjat ännu så allt känns ju som vanligt. Fast med semester. Igår, när vi körde hem från Helsingborg, fick jag en deppkänsla när vi körde förbi min arbetsplats. Inte depp för att jag inte ska vara där på ett tag utan hjärnvimsighet i stil med "Uhuuu... nu är det bara söndag kvar, sedan ska jag jobba igen". Men precis när jag tänkt tanken virvlade magen till och satte hjärnan på rätt spår. Jag ska ju inte dit på jättelänge!


Magen verkar vara mycket klokare än hjärna ibland. Mer PÅ och medveten liksom.

Av Pipe Line - 20 mars 2010 22:57

För första gången sedan föräldrautbildningen har vi vidareutbildat oss som adoptivbarnsfamilj. Dagen i Helsingborg var givande på många sätt och nu vet vi att vi bör kontakta BVC i veckan för att "förvarna" om att vi är på gång hem med liten Knodd. I BVC:s handbok finns ett basprogram och checklista för hur de ska hantera adopterade barn och vi hoppas att vår lokala BVC har den kunskapen. Har de inte det så hinner de läsa på tills vi kommer hem om vi föraviserar vår ankomst. Bland annat ingår deti basprogrammet för adoptivfamiljer  - även de som adopterar äldre barn - under det första halvåret ska ha lika tajt uppföljning som man har med nyfödda barn. Ungefär. Vi vet också att vi bör bli remitterade för en hörselundersökning eftersom det ofta glöms bort då biologiska barn hörselkontrolleras av bara farten när de ändå föds. Faktiskt redan på BB. Det är t ex inte ovanligt att barn som har språkproblem har hörselproblem som tar ett tag att upptäcka. Vi ska också efterfråga om det finns underlag för en föräldragrupp för adoptivföräldrar som vi skulle kunna delta i. Brabra.


En logoped pratade om adopterade barns språk och om med användbara tips. Mycket går förmodligen av sig själv men det är ändå bra att få veta vad vi ska fokusera på och hur vi kan stimulera Knoddens språk. Eftersom vi redan vet att han satts i talträning så ska vi också försöka ta reda på bakgrunden till detta. Vi har också fått tips om att komplettera och förstärka vårt språk med tecken, tala om orden i ett sammanhang, svara för Knoddens räkning även om han själv ännu inte utvecklat sitt eget språk, satsa på att lära barnet uttrycka känslor i ord (ledsen, arg, glad) så man inte bara koncentrerar sig på tingord. Vi räknar nog kallt med att språket kommer bli en utmaning eftersom vi - i varje growth report - fått läsa om att Knodden är väldigt ointresserad av att lära sig prata. Han blir rentav irriterad när han blir pressad vilket fostermamman tagit upp ett flertal tillfällen.


Det var två familjer från Taiwanlistan på föreläsningen + en kvinna (mannen var nog hemma med barnen) som adopterat syskon från Taiwan för drygt ett år sedan. Det verkar som om vi är ett litet Skånegäng i olika stadier av adoptionsprocessen. Dagens riktiga höjdpunkt var att få premiärträffa Ulvöfamiljen som väntar på sina pojkar - två riktiga sötnosar som ser ut att kunna åstadkomma en smärre Taiwantornado när de drabbar sina föräldrar ;-). Vi gick ut och åt på thailändsk restaurang med god takhöjd och oerhört god mat. Ska man adoptera från Asien ska man givetvis äta mat från Asien. Och Thailand är ganska likt Taiwan. Om man slarvar lite med uttalet... Det är väldigt skönt att träffa en familj som man kan dela upplevelser med och utbyta erfarenheter med. Man inser hur svältfödd man är på den typen av kontakter i vardagen där i princip alla har biologiska barn. Man behöver inte förklara eller hamnar i diskussioner om skillnaden mellan adoptiv- och biologiska barn. Det är liksom redan klart så man kan koncentrera sig på det väsentliga. Och lite annat som inte alls har med adoptionen att göra. Två sköna människor med härlig humor och med fötterna stadigt i marken. Tror och hoppas att vi snart får anledning att visa Ulvömannen att Malmö är mer än Zlatans hus, bron och Svågertorp.


Darlingen, som lagt sin språkkurs i kinesiska på is ett tag, har nu åter blivit inspirerad att lära sig ett och annat. Han ligger just nu i sängen och mässar. Jag har sagt att han inte behöver lära sig säga "kissa" för det lär man sig ändå förr eller senare. Sa logopeden. Ibland är det bra att få perspektiv i tillvaron.  

Av Pipe Line - 19 mars 2010 19:11

Nu har jag jobbat min sista dag på 1,5 år. Det är mäktigt och obegripligt. Och ändå självklart. Nu har vi en vecka att ägna åt förberedelser och det är otroligt skönt att kunna släppa allt annat och fokusera.


Imorgon åker vi till Helsingborg för att gå på adoptionsdag som handlar om språkutveckling och hur BVC hanterar adoptivbarn. Det ska bli väldigt intressant. Dessutom ska vi få träffa en annan familj som också ska adoptera från Taiwan, två små pojkar. Det ska bli så kul!


Vi firar den stora dagen med köpemat och finfina vinet. Dagen till ära gick Darlingen ner till vinkällaren och fiskade fram ett höjdarvin han fick när han doktorerade. Det var faktiskt ingen höjdare så vi fick ta fram en annan dyrgrip. Det var bättre. Nu väntar oxfilé, potatisterrin och tryffelgräddsås. Mmmmm.


Livet känns perfekt. Vi har allt roligt framför oss och kan knappt bärga oss att få börja vårt liv tillsammans med Knodden.

Skapa flashcards